EU-kommissionens förslag till förändringar i CSRD, det så kallade Omnibus-förslaget, innebär att kraven på hållbarhetsrapportering skjuts fram för många företag. Företag i våg 2 och 3 får mer tid. Frågan är hur tiden används. Vi ser nu två olika förhållningssätt.
Vissa pausar sitt hållbarhetsarbete och riktar fokus mot andra frågor. Andra ser möjligheten att ta ett mer strategiskt grepp. De använder tiden till att stärka sin målbild, uppdatera KPI:er och se över styrningen utifrån både nya krav och framtida affärsbehov.
Från hur till vad och varför
För dessa företag handlar det inte längre om hur man ska rapportera utan om vad som faktiskt är viktigt att rapportera. I många fall leder det till att hållbarhetssyftet uppdateras, gamla mål revideras, KPI:er skärps och policies moderniseras.
Företagen breddar också perspektivet. De analyserar produkter med ekodesign i fokus. De ser över sin kommunikation i ljuset av Green Claims-direktivet. De kartlägger sin kemikalieanvändning för att ligga steget före kommande förändringar i REACH.
När hållbarhetsfrågorna når CFO-nivå blir det också tydligt att det handlar om finansiell strategi, riktning, affärsnytta och styrning. Forskning visar att företag som integrerar hållbarhet i kärnverksamheten presterar bättre över tid, både ekonomiskt och organisatoriskt.
”Vi ser att fler företag börjar ställa helt nya frågor. Inte bara om hållbarhetens avkastning, utan även om kostnaden för att inte agera. Det är ofta där den största risken finns. Att förlora kunder, talanger och affärer”, säger Adam Bergsveen, senior rådgivare på Goodpoint.
Vad kostar det att inte agera
Forskning visar att brist på utveckling kan få stora konsekvenser. För konsumentinriktade bolag kan 15 till 20 procent av värdet eller marknadsandelen gå förlorad inom fem till tio år. Cost of Inaction (COI) är därför en minst lika viktig fråga som Return on Investment (ROI).
Goodpoint arbetar just nu med flera företag som valt att använda tiden väl. De har tagit ett steg tillbaka, tänkt om och växlat upp. Genom att uppdatera strategi och styrning positionerar de sig för långsiktig konkurrenskraft.
”Cost of Inaction syns inte på balansräkningen. Men det märks när konkurrenter vinner upphandlingar ni inte ens längre blir inbjudna till. Den som väntar riskerar att hamna utanför”, säger Adam Bergsveen.
En politisk paus men inte en strategisk
Det verkliga skiftet drivs inte av lagstiftare utan av kapitalmarknader, upphandlingskrav och kunders förväntningar. I det perspektivet framstår Omnibus mer som en politisk paus än ett vägval för Europas konkurrenskraft. Lyckligtvis rör sig många företag redan framåt.
För CFO:er är detta inte bara en fråga om att vara redo för framtida rapporteringskrav. Det handlar om att stärka företagets finansiella berättelse, attrahera kapital, vinna affärer och bygga långsiktigt värde.
