EU:s avskogningsförordning (EUDR) börjar tillämpas den 30 december 2026 för större företag, medan mikro- och små företag får längre övergångstid och omfattas fullt ut från den 30 juni 2027. För många företag innebar beslutet om senareläggning en tillfällig lättnad. I praktiken förändrar det dock inte det grundläggande läget: kraven kvarstår, och de företag som berörs behöver förr eller senare kunna visa full spårbarhet, riskkontroll och tillbörlig aktsamhet i sina värdekedjor.
EUDR skiljer sig från många andra hållbarhetsregleringar genom sitt fokus på leveranskedjans faktiska innehåll. Det räcker inte med policys, ambitioner eller övergripande mål. Företag måste kunna visa var råvaror kommer ifrån, hur de producerats och att de inte bidragit till avskogning efter den 31 december 2020. Efterlevnad innebär i praktiken att företag ska kunna lämna en due diligence-förklaring (DDS) innan varor placeras på EU-marknaden eller exporteras, baserat på verifierbar data och dokumenterad riskanalys.
Förordningen omfattar ett avgränsat urval av råvaror med särskilt hög risk för avskogning: nötkreatur, kakao, kaffe, soja, oljepalm, gummi och trä, samt produkter som innehåller eller har producerats med dessa råvaror. Det kan handla om allt från livsmedel och konsumtionsvaror till byggprodukter, möbler, papper, däck och läder. Vilka produkter som omfattas definieras genom tullkoder i förordningens bilaga, vilket gör tillämpningen konkret men också krävande i praktiken.
EUDR gäller företag som placerar dessa produkter på EU-marknaden eller exporterar dem från EU (operators) samt företag som tillhandahåller dem vidare på marknaden (traders). Vilka skyldigheter som gäller beror både på företagets roll i värdekedjan och på om företaget är ett mikro-, små-, medelstort eller stort företag. Större aktörer har generellt mer omfattande krav på tillbörlig aktsamhet, dokumentation och rapportering, medan mindre företag får vissa lättnader i hur kraven ska uppfyllas. Sammantaget berörs stora delar av den globala handeln med dessa råvaror.
Under 2026 ska Europeiska kommissionen genomföra en förenklingsöversyn av regelverket, med fokus på att minska administrativ börda och förtydliga tillämpningen, särskilt för mindre företag. Översynen kan leda till tekniska justeringar, tydligare vägledning och mer proportionerliga processkrav, men det är osannolikt att kärnan i regelverket förändras. Kraven på spårbarhet, riskanalys och avskogningsfrihet ligger fast, även om sättet att uppfylla dem kan bli mer praktiskt hanterbart.
Fördröjningen bör därför inte tolkas som ett tecken på sänkt ambitionsnivå, utan som en möjlighet att förbättra genomförandet. För företag innebär det att osäkerhet kring detaljer inte är ett argument för att vänta. Tvärtom är det just grundarbetet i leveranskedjan, i arbetet med kartläggning, data, leverantörsdialog och interna processer, som tar längst tid och som påverkas minst av eventuella justeringar i regelverket.
“EUDR är i grunden inte en rapporteringsfråga. Det är en fråga om hur väl företag faktiskt förstår och styr sina värdekedjor”, säger Sara Gärtner, senior rådgivare på Goodpoint.
För att vara redo när förordningen börjar tillämpas behöver företag stegvis bygga upp sitt arbete. Det handlar inte om ett enskilt projekt, utan om ett sammanhängande arbetssätt som kopplar samman inköp, leverantörsstyrning, data och intern styrning:
- Avgränsa omfattningen genom att identifiera vilka produkter, råvaror och affärsflöden som omfattas av EUDR, baserat på tullkoder och faktisk användning av relevanta råvaror.
- Kartlägg värdekedjan bakåt till råvarans ursprung, inklusive produktionsplats och leverantörsled bortom direkta affärsrelationer.
- Säkerställ tillgång till geolokaliseringsdata och grunddata om volymer, leverantörer och flöden. Datakvalitet är en affärskritisk fråga, inte ett IT-problem.
- Genomför en strukturerad riskanalys för avskogning och laglighet, baserad på externa, tillförlitliga källor, och dokumentera slutsatserna på ett granskningsbart sätt.
- Vid identifierade risker, genomför riskreducerande åtgärder som leverantörsdialog, kompletterande verifiering eller förändrade sourcingbeslut.
- Etablera en återkommande due diligence-process som är integrerad i inköp och affärsbeslut, snarare än ett parallellt hållbarhetsspår.
- Tydliggör intern styrning och ansvarsfördelning mellan inköp, hållbarhet, juridik och ledning. EUDR är ett tvärfunktionellt ansvar.
- Förbered organisationen för inlämning av due diligence-förklaringar, tillsyn och uppföljning, så att efterlevnad inte leder till avbrott i affärsflöden.
De företag som påbörjar detta arbete i god tid får bättre beslutsunderlag i inköpsprocesser, starkare dialog med leverantörer och minskad operativ risk när kraven börjar tillämpas. För många innebär det också ett skifte från reaktiv efterlevnad till ett mer strategiskt arbete med leverantörsrelationer, kvalitet och långsiktig konkurrenskraft. Transparens i värdekedjan blir då ett styrinstrument för affären.
Att vänta innebär motsatsen: kortare ledtider, högre kostnader för datainsamling och systemstöd samt ökad risk för avbrott i handel när kraven väl träder i kraft. I praktiken riskerar EUDR då att bli en akut compliance-fråga snarare än ett verktyg för affärsutveckling.
“De företag som använder tiden fram till 2026 klokt har möjlighet att bygga både kontroll och försprång. De som väntar riskerar att tappa båda”, fortsätter Sara Gärtner.
EUDR är därmed ett tydligt exempel på hur hållbarhetsreglering, rätt hanterad, kan användas som hävstång för starkare styrning, bättre affärsbeslut och mer robusta värdekedjor. Frågan är inte om arbetet behöver göras, utan när och på vilket sätt.
