EU-kommissionens nya rapport om de samhällsekonomiska kostnaderna för PFAS gör frågan tydlig. PFAS är inte längre en avgränsad miljöfråga, utan en affärskritisk systemrisk för företag, värdekedjor och marknader.
Rapporten visar att om dagens föroreningsnivåer fortsätter utan effektiv reglering kan den samhällsekonomiska kostnaden i Europa uppgå till cirka 440 miljarder euro fram till 2050. Om åtgärder i stället sätts in vid källan till 2040 minskar kostnaderna med omkring 110 miljarder euro. Att förlita sig på tekniska efterhandslösningar som huvudstrategi skulle kosta över 1 000 miljarder euro. Slutsatsen är tydlig. Att inte agera är den dyraste strategin.
Den verkliga affärsrelevansen ligger dock inte i sanering eller tekniska lösningar, utan i styrning, kontroll och systematik. PFAS-frågan handlar om att veta var ämnena finns i den egna verksamheten, i produkter och i värdekedjor, och om att bygga strukturer för substitution och utfasning.
Jenny Rosell, Senior rådgivare, Goodpoint: ”Det första steget är alltid kontroll. Företag som inte vet var PFAS förekommer i den egna verksamheten saknar i praktiken kontroll över en affärskritisk risk. Kartläggning är inte ett projekt, det är en styrningsfråga.”
PFAS kan inte hanteras som en isolerad kemikaliefråga. Den måste integreras i företagens styrsystem, inköpsprocesser, produktutveckling, riskhantering och affärsstrategi. Fokus behöver ligga på systematisk kartläggning, strategisk substitutionsplanering och strukturerad utfasning.
Jenny Rosell: ”Organisationer som arbetar strukturerat med utfasning bygger långsiktig affärsrobusthet. Det handlar om att skapa kontroll, minska risk och säkra framtida marknadstillträde, inte om symboliska åtgärder.”
PFAS berör hela samhället. För företag innebär det ett tydligt ansvar att identifiera förekomst, utveckla strategier för alternativ och genomföra en strukturerad utfasning där det är möjligt. Det handlar om styrning, affärsrisk och långsiktig konkurrenskraft.
